Vilken jävla match!

Det är väldigt sällan som jag är totalt utpumpad efter att ha sett en fotbollsmatch på tv. Igår skedde ett undantag. Svenska cupen semifinalen mellan mitt kära AIK och Häcken (vem fan kom på det namnet?) hade verkligen allt. Ända fram till minut 89 såg det mesta ut som det vanligtvis gjort den här säsongen. AIK gick mot ytterligare en 1-0 seger. Då gjorde Häcken 1-1 och en totalt oviss förlängning låg framför oss. Och fy fan vilken jävla förlängning. I minut 95 tar Häcken ledningen med 1-2 genom en exakt kopia av Zlatans mål mot Ungern i lördagskväll. Total misär. Tiden går sedan och AIK skapar inte så väldigt mycket. I den 118:e minuten inleds sedan miraklet. AIK hörna från höger och Nils-Eric Johansson klipper till med en perfekt lårvolley. 2-2! Underbart! Vi lyckades få matchen till straffar ändå var känslan som infann sig, men ack så jävla underbart fel man hade. Ett par minuter senare får nämligen AIK straff efter en hands, Mr 100% kliver fram och sätter den iskallt. En glädje yra som sällan skådats utbröt i mitt vardagsrum med intima kramar mellan mig och Pettersson. Jag har fortfarande denna magiska känsla kvar i kroppen. Vi är i cupfinal! Efter en sådan kämpainsats som i slutändan resulterar i något så vackert är man oerhört stolt över att ha ett svart/gult hjärta innanför bröstkorgen. Nu går vi för dubbeln!